Snickarens mat

Detta är inget som jag rekomenderar till den som har ont tid eller den som känner sig allmänt stressad. Inte för att jag kan säga at jag har tiden som det tog. Men jag kan nu stolt kryssa för rutan "göra eget paprika pulver".

Idén föddes genom att jag gick och funderade över hur jag på bästa sätt ska ta hand om våra chiliplantor som står i trädgården. De bär en hel del frukt och jag vill inte att den bara förgås.


På vägen hem igår så stannade vi och köpte en påse röd paprika, närmare bestämt 2,5 kg. Väl hemma så tände jag upp grillen, passade på att grilla lite korv innan det var dax att röka paprikorna.

Paprikorna stod och gonade till sig i ca två timmar med björkved som rök.

Därefter skar jag upp dem i mindre bitar och lät de torka på plåtar i ugnen på 75-90°.
I morse när vi vaknade var hela huset fyllt av en svag rök doft. Till min förvånging så var inte bitarna helt uttorkade. Så under tiden jag väntade på sotaren så fick dom en omgång i matberedaren, för att sedan åka in i ugnen fram tills dess att jag körde till jobbet strax innan lunch. Paprikabitarna fick en dos värme till, ca 2 timmar,  innan det blev dax att ta i med hårdhanskarna och få fram ett pulver. Matberedaren gjorde grovjobbet men morteln och silen fick göra finliret, eller rättare sagt Lena.
Totalt blev det nog ca 150 gram pulver, fint och grovmalet, av 2,5 kg paprika. Alltså i matimatiska termer så återstår bara 6 % av de vackra röda paprikorna.

Resultatet; en mycket god krydda där paprikan först smyger bakom röken för att sedan ta all fokus.

Om någon mot förmodan skulle ge sig på denna bedrift så är det en klar fördel om paprikorna delas till små bitar redan första gången de åker in i ugnen. Då blir det kanske bara den gången.